fredagen den 25:e november 2011

Tyska tankar om Nato-kärnvapen i Europa

Medan Europa skakas av ekonomisk kris lunkar en annan europeisk ödesfråga på i sakta mak. Jag syftar på frågan om de amerikanska kärnvapnen USA har kvar i Europa och på de ryska arsenalerna i vårt närområde.

Vi i Svenska FN-förbundet har argumenterat för att både de ryska taktiska kärnvapnen och de av USA utplacerade taktiska kärnvapnen i Europa ska avskaffas. Vi har dock inte hävdat att det ena beslutet måste kopplas till det andra utan att åtgärderna endast delvis hänger ihop.

Därför gladdes vi stort häromåret när Tyskland föreföll ta täten i den europeiska debatten. Utrikesministern gjorde utspel som öppnade för ensidigt tyskt beslut om att avsluta det samarbete med USA som innebär att amerikanska kärnvapen bärs av tyska stridsflygplan stationerade i Tyskland som pågått sedan decennier.

Efter lite turbulens i debatten valde dock Tyskland att förklara att man vill se frågan om dessa kärnvapen (och de motsvarande i bl a Nederländerna, Belgien och Italien) som en större europeisk fråga och en angelägenhet för hela Nato. Det vore därför fel att Tyskland agerade unilateralt.



Det är också denna linje som den tyske nedrustningsambassadören Rolf Nikel beskriver i den artikel som står att finna på tankesmedjan BASICs hemsida.



Jag är själv mycket glad över att bl a Tyskland och Norge fortsätter att driva på inom alliansen för att inte status quo ska bibehållas i denna fråga. Samtidigt tycker jag att det är synd att det inte tydligt sägs att Nato skulle kunna avskaffa sina taktiska kärnvapen unilateralt.

Det finns ingen realism i att tro att Ryssland skulle kvitta sina tusentals taktiska kärnvapen väster om Ural mot ett par hundra amerikanska utplacerade inom EU. Frågorna hänger bara ihop på ytan och inte på djupet.

Ryska hökar vet mycket väl att de taktiska kärnvapnen i EU är politiskt och militärstrategiskt oanvändbara. De utgör därmed inte en insats i eventuella förhandlingar om den önskvärda avskaffningen av de ryska vapnen.

Även ambassadör Nikel inser vapnens oduglighet och menar att deras syfte främst är att politiskt bidra till sammanhållning och solidaritet inom Nato. Men om obsoleta rester av kalla kriget är det som ska hålla ihop Nato så tror jag att alliansen är dödsdömd.

Natoländernas kärnvapendelning med USA borde avskaffas omedelbart. Förhandlingar med Ryssland om deras arsenaler bör samtidigt främjas. I den leken skulle Nato kunna kasta in såväl konventionella rustningsförhållanden i det s k CFE-området (ungefär Nato + Ryssland väster om Ural) som ett program för att finansiera och säkerställa skrotning av de ryska taktiska kärnvapnen.

USAs skattebetalare har sedan kalla krigets slut fått betala en stor del av skrotningen av de ryska strategiska kärnvapnen. Vi europeiska skattebetalare borde nu bidra till skrotningen av de ryska, finanskrisen till trots.

Väljer vi istället att behålla status quo så kommer vi inom en inte alltför avlägsen framtid att behöva lägga tyska skattepengar på att köpa en ny generation stridsflygplan för att fortsätta att bära de oanvändbara, onödiga och potentiellt farliga amerikanska kärnvapnen.

Jens Petersson
Svenska FN-förbundet

foto: Ambassadör Rolf Nikel, copyright Federal Foreign Office of Germany. Återges med tacksamt tillstånd.

fredagen den 18:e november 2011

Kurs med Daniel Nord och besök av kärnvapenexpert

Ward Wilson


Den 16 december hålls en av FN-förbundets kurser i fred, nedrustning och säkerhet där ett av dagens fyra pass hålls av Daniel Nord, biträdande direktör för fredsforskningsinstitutet Sipri. Daniel arbetade tidigare på Weapons of Mass Destruction Commission (WMDC) och har lång erfarenhet av at delta i nedrustningsförhandlingar bland annat som anställd på UD:s enhet för nedrustning och icke-spridning. Läs mer och anmäl dig till kursen här!

Kan du inte vänta tills dess finns ännu ett bra tillfälle att lära sig mer om kärnvapen och lyssna till en av världens mest tongivande röster för ett förbud av kärnvapen, den amerikanske forskaren Ward Wilson. 24 november träffar du honom hos Svenska Läkare mot Kärnvapen, SLMK. Läs mer här. 29 november besöker han Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF. Läs mer här.




måndagen den 7:e november 2011

Motioner om kärnvapennedrustning

Ett flertal motioner, från båda blocken, lämnades in under Riksdagens senaste allmänna motionstid. Motionerna är under behandling.

Idag finns flera områden och stater som är kärnvapenfria zoner och som genom avtal är förbjudna att tillverka, sprida, provspränga, lagra eller anskaffa kärnvapen. De är också förbjudna att ha kärnvapen utplacerade på sitt territorium, egna eller en annan stats. Idag är mer än 50 procent av jordens landyta kärnvapenfri. Latinamerika, Karibien, södra Stilla havet, Mongoliet Centralasien och Afrika hör till de kärnvapenfria zonerna. Hans Olsson (S) lämnade in en motion om att göra Sverige och EU till en kärnvapenfri zon.

En kärnvapenfri zon i Europa skulle bland annat innebära att de amerikanska och ryska taktiska kärnvapen som finns utplacerade i Storbrittannien, Belgien, Italien, Nederländerna, Turkiet, Tyskland och Ryssland skulle behöva dras tillbaka. Susanne Eberstein (S) motionerar om att Sverige bör kräva att Natos kärnvapen i Europa flyttas, att Sverige ska arbeta för en konvention som förbjuder kärnvapen och för att Pakistan ändrar sin hållning i förhandlingarna om ett förbud mot fissilt material (FMCT). Hon tycker även att regeringen bör avsätta pengar för att Sverige ska kunna spela en aktiv roll under nedrustningsförhandlingarna NPT 2015.

Till följd av FN:s resolutioner införde EU 2007 sanktioner mot Iran med målet att landet ska upphöra med verksamhet som kan syfta till att utveckla kärnvapen och för ökad respekt för mänskliga rättigheter i Iran. Annelie Enochson (KD) vill att Sverige ska verka för skärpt implementering av sanktionerna mot Iran.

"Sverige bör vara ett av de mest aktiva länderna i arbetet för en kärnvapenfri värld", skriver Christer Winbäck (FP) i sin motion som brett argumenterar för att Sverige bör verka för kärnvapennedrustning, främst inom FN och EU. Veronica Palm m.fl. (S) vill också se ett ökat engagemang och tar särskilt upp arbetet mot en konvention som förbjuder kärnvapen samt de kommande NPT-förhandlingarna.

fredagen den 28:e oktober 2011

30 år efter U 137

Det är idag, den 28 oktober, exakt 30 år sedan jag själv fick upp ögonen för kärnvapenfrågan. Detta på grund av att en sovjetisk ubåt upptäcktes stå på grund i min tonårstids hemstad Karlskrona. U 137 blev snart en världsnyhet och när statsminister Fälldin kungjorde att de mätningar som Försvarets Forskningsanstalt gjort vid ubåten tydde på att dess torpeder också var kärnvapenbestyckade stod det än mer klart för mig som 15-åring att något var riktigt ruttet i världen.

För den som åter vill minnas, eller för första gången bekanta sig med, händelsen som sådan så finns en del att läsa och se på Blekinge museums hemsida. Jag kan förstås också rekommendera flera av de artiklar som i dagarna dykt upp med anledning av "jubileumet", t ex i Ny Teknik och den fortsatta debatten om huruvida det hela var ett avsiktligt intrång eller en felnavigering.

Kalla kriget är nu sedan länge förbi, men kärnvapnen finns tyvärr kvar. Förvisso har totalantalet kärnvapen minskat starkt sedan dess, men fortsatt finns nog av dessa terrorvapen kvar för att utplåna mänskligheten flera gånger om.

Alla kärnvapen är otäcka, men på sitt sätt är de taktiska kärnvapnen mer oroväckande än de strategiska. Klassificeringen av kärnvapen i ”strategiska” och ”taktiska” är inte glasklar, men för att förenkla så kan man säga att de strategiska kärnvapnen är de som med stor sprängkraft och stor räckvidd under kalla kriget var tänkta att slå ut – eller hota att slå ut - motståndaren i stor omfattning. De taktiska kärnvapnen kunde däremot under kalla kriget tänkas att användas som ett vapen bland många på slagfältet. Väst kunde tänka sig att möta invaderande stridsvagnskolonner från öst genom att hindra dess framfart genom insats av mindre, ”taktiska” kärnvapen.
I Europa fanns under kalla kriget mängder av taktiska kärnvapen på båda sidor. De fanns också i olika former, inklusive som större sorters minor och som haubitzgranater.

I dag finns fortsatt i vårt närområde sannolikt tusentals taktiska kärnvapen kvar i Ryssland. Det vore högst angeläget att dessa skrotades för evigt. Från rysk militärs sida finns dock argumentet att på samma sätt som väst satsade på avskräckning genom taktiska kärnvapen under kalla kriget då väst var underlägsna när det gäller vanliga (”konventionella”) vapen så är det rimligt att Ryssland (som nu är de konventionellt underlägsna) ger de taktiska kärnvapnen en viktig roll i sin försvarsplanering.
Argumentet är rustningspolitiskt förståeligt, men likväl moraliskt förkastligt. Ryssland borde inse att dessa vapen är politiskt och militärt oanvändbara i dagens värld och att Rysslands relation till västeuropa istället bör främjas med civila medel.

Men eftersom inte heller vi i västeuropa på allvar har avsvurit oss bruk av taktiska kärnvapen så är det svårt att klandra endast Ryssland. USA har kvar ett par hundra taktiska, flygburna, atombomber utplacerade i några europeiska Natoländer. Så länge Nato fortsätter att ta sig den rätten hjälper vi hökar på den ryska sidan med ett gratisargument för att få bibehålla sina kärnvapen.

Det är hög tid för västeuropa att visa gott omdöme och skrota USA:s kvarvarande vapen i Europa. EU bör samtidigt erbjuda Ryssland ekonomiskt stöd för skrotningen av de ryska taktiska kärnvapnen (amerikanska skattebetalare har redan bekostat stora delar av skrotningen av ryska strategiska kärnvapen, det är dags för EU:s skattebetalare att göra det samma med de taktiska). Natos överskott på konventionella vapen i Europa kan gärna också tas med som ett kort i förhandlingarna. På så sätt kan vi komma längre än att, som hittills, bara lova skrotning av Natos kärnvapen efter det att Ryssland skrotat sina.

onsdagen den 6:e oktober 2010

Kärnvapenfrågan på FN-dagen

På FN-dagen, söndag den 24 oktober, har FN-föreningen i Sollentuna valt att fokusera på kärnvapenfrågan under temat "Nedrustning och kärnvapenhot".

Huvudtalare är Henrik Salander, ambassadör och bl a f d generalsekreterare i den s k Blix-kommissionen. Även FN-förbundet finns representerat i talarstolen (genom undertecknad).

KL 15.00 i ”Satelliten” Alfartvägen 4 Sollentuna Centrum

Varmt välkomna!

tisdagen den 6:e juli 2010

Kärnvapen i Almedalen

NPT-konferensen må vara över för denna gång, men det finns visst en del kärnvapen kvar att diskutera om även i fortsättningen. Samtliga samarbetspartners bakom denna blogg syns under politikerveckan i Almedalen, inte minst på det s k "Säkerhetspolitiska Sommartorget".

På onsdag 7/7 kl 20 kommer en s k "debattboxning" på temat "taktiska kärnvapen i Europa" att utkämpas på detta torg mellan Jens Petersson (Svenska FN-förbundet) och Fredrik Westerlund (FOI).

På torsdag 8/7 kl 16.30 hålls ett bredare seminarium om kärnvapenfrågan med medverkan av bl a Petra Tötterman Andorff (IKFF) och Gunnar Westberg (SLMK).

För er som inte är i Almedalen så kan vi gladeligen berätta att seminarierna sänds live via hemsidan ovan.

fredagen den 4:e juni 2010

Nuclear Abolition Day 5 juni


I morgon är det Nuclear Abolition Day - en global dag för att uppmärksamma behovet av ett förbud mot kärnvapen. Kärnvapen tillsammans med klimathotet är de absolut största hoten mot mänskligheten idag och kärnvapen som är löjliga och oanvändbara - såväl militärt som politiskt kan förbjudas med en konvention. Vi har sett hur andra vapensystem tidigare har förbjudits, kemiska och biologiska vapen, personminor och nu senast klustervapen. De processer som har lett fram till dessa förbud har tagits emot som prematura och naiva, på samma sätt tas kärnvapenkonventionsprocessen emot idag. Det är inte naivt och prematurt med en konvention, tvärt om - det är nödvändigt och fullt möjligt!

Fira Nuclear Abolition Day i morgon, kom till Medborgarplatsten kl 12 och visa ditt stöd för en kärnvapenfri värld. Senare i morgon (kl 19.99) beger du dig till Southside pub, Zinkensdamm för att lyssna på musik (Peter Morén från Peter, Bjorn And John, Henrik Salander från 60-talsbandet The Hounds, Edith Backlund och Frida Franzén) få dig ett gott skratt (kritikerrosade komikern Agneta Wallin) och inspirerande tal från de arrangerade organisationerna IKFF och SLMK.

Välkommen!
Josefin Lind, SLMK